Fenix

Nar fallet har varit hogt kan det ta lang tid att repa sig, aven om en landat mjukt. Jag kanner fortfarande av hojdskracken ibland. Yrseln nar en kanner att det ingenstans finns nagot att ta tag i. Och nar nagot hander, som rubbar hela ens verklighet, och lamnar ett enormt vakum. Da ar det latt att yrseln satter in och man sugs in i ett svart hal igen. Man sugs in i det inifran. For naveln oppnar sig som ett svart hal och dit in aker man i en underdraft som ar for stark att halla emot. Och nar alla ens inalvor har vants ut och in och man nu bar sin hud utifran in och ar sa in i helvetes sarbar. och hela ens varld har redan ramnat omkring en. Man forsoker springa omkring fran ruin till ruin och radda vad som raddas kan men det ar svart for halla, jag bar mina lungor utanfor min kropp, och det ar tungt for hjartat sliter redan for att halla ihop tillrackligt bara for att fortsatta sla, den kan inte lagga in en extra vaxel for fart, sa det ar langsamt arbete att bygga tillbaka ihop allt som gick sonder i jordbavningen nar man samtidigt maste laka sig sjalv inifran och ut. Och nar man till sist lagt den sista lilla tanageln pa plats, sa skakar jorden igen. Denna gang med permanenta och odesdigra efterskalv. Och dar star man. Haller knappt ihop som det ar. Hall i hjartat och lungorna, hall andan, for here we go again.

Det enda som kan halla emot ar karlerk, det enda som laker sprickorna ar karlek. Ibland nar det blir extra tungt att halla ihop, kan ett halvlakt sar oppna sig och sprickan kan borja sprida sig. Men en sak har jag lart mig. Det enda som laker sprickorna ar karlek. I en mycket svart stund nar jag nastan hade akt rakt in i det svarta halet genom min navel igen sa ringde jag ett nodrop. Och fick gensvar. I min morkaste stund strackte jag ut en hand efter karlek, och aven pa langt avstand, genom de numera proverbiala telefontradarna, togs min hand emot, i karlek. Och det gjorde all skillnad. Sa enkelt ar det. Och inga ord om att det blir battre blev sagda eller behovdes sagas. Vad som behovdes var att fa horas. Att fa saga: jag mar sa daligt. Och jag ar sa radd. Ibland kan ett Knytt behova trost, men ibland kan hen ocksa bara behova hora sin rost.

Sequoia traden i Kalifornien, som ar gigantiska dinosaurier till trad, har vuxit sig sa stora och sa starka just pa grund av skogsbranderna som alltid har harjat var delstat. De kopparroda traden bar kolsvarta arr av eldar som markt dem for evigt. Men efter varje brand har de vuxit lite mer, rotat sig lite djupare. Och pa nagot satt har de genomlevt inte bara brander utan jordbavningar. De storsta jordskalven har inte formatt rubba pa dessa sega trad, som inte latit sig forsvagas av alla helvetes eldar, utan gjort sig sjalva starkare. Sequoiatraden ar skogarnas Fenixfagel. Jag tanker vara som de.